Meny Stäng

Near death experience

Så här såg det ut häromdagen när jag kom in på mitt rum:

Tänk om detta skulle hänt på natten???? OBS olycksplatsen är rekonstruerad

Klockan är 13:31 och jag har lite mer än två timmar att underhålla ungarna. När Miguel kommer hem från jobbet ska jag illa kvickt ta en dusch och sedan kanske kanske sminka mig och locka håret. Kanske klippa luggen kortare också, blev väldigt sugen på det. Efter det ska jag dra iväg till biblioteket där jag skaffade kort igår och studera, och sedan även köpa gymkort på gym nr 1. Får hjälp av Ana att registrera mig och får bara bita i det sura äpplet när det kommer till pengarna.

Ca 99% av tiden här är jag inte direkt on fleek. Gillar inte några av kläderna som jag har med mig. Glömde mina favoritbyxor hemma också. Jag planerar därmed att bidra till konsumtionen på lördag och åka in till Barcelona och leta efter:

*Jacka. Någon som är snygg att ha en hoodie under, för hoodie har jag alltid på mig numera, så svart bomberjacka eller kappa.
*Byxor. Några väldigt sköna byxor som jag vill och ska ha på mig varje dag. Tänker slappa hipsterjeans. Problemet är att alla är sjukt tighta över låren och rumpan, och om de inte är det så är de slappa i midjan. Jeans är också så fucking jobbigt att prova. Annat alternativ är mjukisbyxor, det är ju ganska inne att vara sportig så tänker med revärer på sidorna eller så.
*Hudvård. Min hy är skit.

Yes, det är min inköpslista. Har ni tips på bra grejer som man ska göra åt huden när den är skit? Är lite småtorr samtidigt som jag är oljig haha och massa finnar på hakan och i pannan.

Idag är humöret för övrigt bra, jag känner mig inspirerad och så. Jag tänker att ni även får höra när jag mår bra så ni förstår att jag inte alltid mår skit när jag är här. De flesta av er vet väl redan att jag är aningens bipolär.

Tisdag

Kl är 16:20 när jag påbörjar inlägget, ska träffa Ana på en kaffe 16:45.

Igår påbörjade jag en ny kurs på Komvux, Kemi 2. När jag har tänkt på den här kursen har jag fått sån ångestklump i magen att jag tänkt att jag nog ska skita i det, men hör och häpna gott folk!!!! Det är inte så hemskt!!!! Äntligen något positivt jag har att meddela, eller hur. Får återkomma efter den fjortonde mars (när den avslutas) och säga hur det gick.

I lördags var jag och familjen och kollade på stranden som ligger ganska långt bort. Vi strosade runt lite och stannade sen på ett café och drack varm choklad. Kaffe är inte riktigt lika stor grej här som hemma.

Igår, måndag, var jag och tränade på ett annat gym. Det var en märklig upplevelse. Jag började med att fråga vad det kostar osv (det var fkn dyrare där än på det andra stället) och jag ba okok, tack, jag köper en engångsbiljett och funderar på saken. Det var på spanska också så jag fattade ca hälften. Kvinnan som hjälpte mig i receptionen var någon slags bodybuilder, ni vet typen. När jag sedan skulle börja träna så visade hon mig hur man tränar i ett gym. Det var inga frågor som ”har du någonsin tränat på ett gym i ditt liv?” eller ”känns det lagom tungt?”, utan hon gick runt och demonstrerade hur man använde alla maskiner, la på typ ett kilo och kollade på när jag gjorde samma sak. Wtf. Samma sak när jag skulle upp på springbandet sen. Då kom en gubbe och tryckte på start ÅT MIG och frågade om jag ville ha det snabbare osv. Märkligt.

Miguél och Mickaël

Me

Lilla familjen

Stranden

Nu är kl 16:43, måste dra!

Hemlängtan

Hej!

Det suger att vara här nu. Eller det suger inte, det är väl neutralt, men jag lever inte direkt drömmen. Pratade precis med mamma. Saknar henne!!!!! Vilken jävla lyx att vara omkring folk man älskar större delen av sin vakna tid??? Alltså fattar ni det???? Det finns inte en enda person jag älskar här. Är ganska van vid det nu, men när jag kommer på hur det var hemma så inser jag vilken lucky bastard jag var och förhoppningsvis kommer bli igen när jag kommer hem. (”Förhoppningsvis” pga jag är alltid medveten om att det kan gå åt helvete, kanske händer något som gör att jag aldrig träffar dem igen. Katastroftankar)

Jag tänkte skaffa gymkort idag men det gick i alla fall åt helvete.

1 – Jag trodde att det kostade 45 euro för tre månader. Det är en registreringsavgift (wtf) på 35 euro som tillkommer.
2 – Jag behöver ha en spansk bank för att kunna registrera mig. Det gick inte bra att betala allt på en gång.

Så ja, det gymmet verkar ju inte vilja ha nya kunder så jag tror att jag kommer gå till ett annat. Fick i alla fall gå in gratis idag så jag fick helt kostnadsfritt lyfta tunga saker och springa tills jag ville spy. Win!

Känner mig redan i bättre form i alla fall. Den är fortfarande kass men den har varit katastrofal. Har på två veckor ramlat när jag gått upp för trappor, liksom att benet bak som jag ska lyfta till nästa trappsteg fastnar med tårna och så att jag tappar balansen och måste ta emot mig med händerna. Tror att det beror på att jag är för slö och liksom inte har spänst i kroppen. Ett annat fall som visar på min dåliga kondition var när jag och två vänner som kanske vill vara anonyma busplingade för några veckor sedan. På en millisekund hade de sprungit ifrån mig, men jag sprang så fort jag kunde!!! Tur att jag inte blev tagen av ägaren av dörren.

Är i de vanliga tankarna nu, som lätt uppstår när man inte är in a good mental place, att jag ska ordna upp mitt liv. Skaffa helt ny garderob, komma in på en prestigefylld utbildning, gå ner 10 kg och så vidare. Skriver det här för att själv kunna skratta åt det, annars blir det bara sorgligt.

Lämna gärna en kommentar och berätta något roligt. Skriv vad som helst. Det är jättekul för mig att läsa. Saknar er där hemma.

Här har ni en bild som säger mycket. Mitt behov att ta bilder på mig själv för att övertyga mig själv om att jag inte är ful som fan. Man ser mina armhålor som är rakade för första gången på länge. Man ser även mitt rum, som har en säng som jag dumpar alla grejer på. Den har tagit den plats som mina skrivbord brukar ha.

The struggle of att vara inneboende

Wow, precis hemkommen från gymmet. Jag gick till stället som min enda vän Ana sa att hon går till. Lite mycket män i min smak. Finns det någon som uppskattar män på gym (eller låt oss vara ärliga, överhuvud taget)? De luktar illa, ger ifrån sig ljud, tar upp mycket plats, stirrar och gör hela miljön ogästvänlig. Tror dock ändå att jag ska köpa gymkort där. Nu, en timme efter att jag sprungit ett fåtal intervaller hör jag fortfarande ett litet pip när jag andas. Det var one too many festcigg under sommaren/hösten/vintern. Kosten här är inte heller den mest näringsrika, och inte en chans att jag tackar nej till godisflingor till frukost om det finns, så någonstans måste jag kompensera för min ohälsosamma livsstil.

Ska snart ut på middag med Ana, vet inte vart vi ska eller hur vi ska komma dit, men jag tror jag ska träffa några av hennes vänner. Läskigt, men jag har blivit bra på att trycka ner nervositet så att den inte längre existerar. Känner inte heller så mycket prestationsångest över att jag måste vara rolig/smart/snygg/annat man gärna vill vara. Jag duger nog.

Det finns ett antal minus med att vara inneboende. Ett av dem är att jag inte riktigt vet när jag ska tvätta mina kläder. Med två bebisar är tvättmaskinen ständigt ockuperad, samt tvättställningen. De rena underkläderna började dock ta slut, så vad jag gjorde var att när jag var ensam med barnen så slängde jag in en snabbtvätt. Kände dock inte för att hänga upp massor av trosor på familjens gemensamma tvättställning som är ute på balkongen så jag har ordnat detta på mitt rum.

Tvek på om de kommer att bli torra. Kanske kommer även träet bakom att få fuktskador. Det återstår att se.

The kidz

Jag är alltså au pair i Spanien, lite utanför Barcelona. Har lite agg mot termen au pair, tycker inte det låter bra i munnen att säga att jag är au pair. I alla fall, jag är här i i Spanien i syfte att ta hand om två barn medan deras päron är på jobbet. Vet inte ens om jag får skriva det här inlägget men jag tror inte att de är så kinkiga.

Här har vi det äldsta barnet, Lucas. Han är född i somras och tycker om att ligga i den här grejen, gärna gunga lite. En lugn kille som inte har så höga krav än. Han har lite känslig hy och tycker inte om riktig mat så mycket.

Här har vi den mer livliga lillebrorsan Mickaël. Även han är född i somras men en minut efter Lucas. Mickaël älskar ljudet av sin egen röst, älskar att äta, hoppa och få massa uppmärksamhet. Sparkas är också en favorit. Han blir lätt lite kinkig när han ska sova.

Ja, mycket utförligare beskrivning kan man inte riktigt göra av människor som är sex månader gamla. De har inte så många intressen än. Jag tycker i alla fall om dem båda och de är supergulliga. Alla bebisar är ju faktiskt inte jättefina, men dessa är det! Det underlättar ju när de är lite jobbiga. 🙂 Kommentera om ni vet att det är en jävligt dålig idé att lägga upp sånt här utan att föräldrarna sagt att det är ok. Ska nog fråga dem senare idag ändå om jag lyckas hitta de spanska orden för det.

Andra veckan

Hola!

Pappa tjatar på mig om att blogga för att han tycker att det är kul att läsa om vad jag gör här. Såklart lyssnar jag på vad han säger. Gjorde även en omröstning på Snapchat och 100% av de två personer som svarade tyckte att jag borde blogga.

Nu har jag varit här i snart två veckor, närmare bestämt 12 dagar. I denna stund sitter jag vid köksbordet. Katten har spytt på en stol bredvid mig och lite har kommit på golvet. Miguel (mannen i huset) har dock sagt att han ska torka upp det och för mig gör det inte så mycket. Under tiden här har har modet gått mycket upp och ner. Grät lite igår för jag tyckte synd om mig själv. Nu känns det ganska bra igen.

Det är i alla fall en tjej som bor i trappuppgången bredvid som är väldigt trevlig och snäll mot mig, hon heter Ana och är 25 år och jobbar som lärare för barn med speciella behov, är det rätt pk-term? Kommentera annars. Hon är ungefär lika bra på engelska som jag är på spanska men vår kommunikation funkar bra ändå och hon drar ut mig på saker. Igår hängde jag med när hon letade efter en peruk som hon ska ha när hon klär ut sig till 11 (i Stranger Things) i karnevalen i helgen. Karnevalen är i en stad som jag tror är ganska nära, Sitges heter den om jag inte minns fel. Jag ska inte gå fastän hon bjudit med mig för känner mig inte bekväm med att klä ut mig med hennes kompisar. Så tråkig är jag.

På hur Ana beter sig märker jag tydligt att jag inte är i Sverige. På en vecka har jag hängt mer med henne än vad jag en vanlig vecka är med mina bästa vänner, och det är hon som har frågat varje gång om vi ska ses. Förstår inte varför hon vill hänga med en random utländsk granne (mig). Kan tillägga att hon har både kille och andra vänner, så det är inte en fråga om att hon är ensam heller. Jag misstänker att hon är med mig lite som välgörenhet, för att jag ska komma ut och se lite saker i Viladecans (staden jag bor i), men ärligt talat bryr jag mig inte utan jag är endast henne evigt tacksam.

Orkar inte dra allt som jag gjort hittills för det har varit två längsta veckorna i mitt liv, men om det är något ni undrar så comment down below så svarar jag på det i inlägg säkert. Behöver inspo.

MVH happy nanny

© 2018 . Alla rättigheter reserverade.

Tema av Anders Norén.