Meny Stäng

The struggle of att vara inneboende

Wow, precis hemkommen från gymmet. Jag gick till stället som min enda vän Ana sa att hon går till. Lite mycket män i min smak. Finns det någon som uppskattar män på gym (eller låt oss vara ärliga, överhuvud taget)? De luktar illa, ger ifrån sig ljud, tar upp mycket plats, stirrar och gör hela miljön ogästvänlig. Tror dock ändå att jag ska köpa gymkort där. Nu, en timme efter att jag sprungit ett fåtal intervaller hör jag fortfarande ett litet pip när jag andas. Det var one too many festcigg under sommaren/hösten/vintern. Kosten här är inte heller den mest näringsrika, och inte en chans att jag tackar nej till godisflingor till frukost om det finns, så någonstans måste jag kompensera för min ohälsosamma livsstil.

Ska snart ut på middag med Ana, vet inte vart vi ska eller hur vi ska komma dit, men jag tror jag ska träffa några av hennes vänner. Läskigt, men jag har blivit bra på att trycka ner nervositet så att den inte längre existerar. Känner inte heller så mycket prestationsångest över att jag måste vara rolig/smart/snygg/annat man gärna vill vara. Jag duger nog.

Det finns ett antal minus med att vara inneboende. Ett av dem är att jag inte riktigt vet när jag ska tvätta mina kläder. Med två bebisar är tvättmaskinen ständigt ockuperad, samt tvättställningen. De rena underkläderna började dock ta slut, så vad jag gjorde var att när jag var ensam med barnen så slängde jag in en snabbtvätt. Kände dock inte för att hänga upp massor av trosor på familjens gemensamma tvättställning som är ute på balkongen så jag har ordnat detta på mitt rum.

Tvek på om de kommer att bli torra. Kanske kommer även träet bakom att få fuktskador. Det återstår att se.

© 2018 . Alla rättigheter reserverade.

Tema av Anders Norén.